En liten bekännelse....

Okej, jag måste berätta en liten story. Min kära sambo blev lite..hmmm förargad (??) på mig förra sommaren. Av någon anledning (de är fina???) har jag dille på att fotografera blommor, fast jag aldrig scrappar såna bilder. Vi hade sååå underbara fingerborgsblommor på gården, MEN, utom räckhåll. Till vänster på det undre fotot syns var de växte. Till saken hör att jag då var gravid med Moa (och ja, andra graviditeten kommer magen fortare!!!!). Jag fick låna stövlar av grannen, men kunde inte ta mig till blommorna på slänten, det var för mycket sly, stenar m.m. Grannens man erbjöd sig att fota blommorna med sin superduperjättebraiga kamera, men NEJ, jag skulle ju ta fotona själv! Christian erbjöd sig att klättra upp, men... ja.. ni förstår ju....


SÅ KOM JAG PÅ DET! Stege! Det stod en stege vid husväggen så jag lade den mot berget ni ser till vänster, och så fick Christian stå och hålla den medan jag klättrade upp och tog mina kort. Jag passade ju på att ta en hel del, jag vet ju inte när jag får chansen igen... Är lite sugen nu när jag ser blommorna i år igen, MEN, man får ju tänka lite också. Det kanske inte är nödvändigt att ta en massa kort igen, blommorna i år är knappast så olika dem i fjol! Å andra sidan är jag rätt mycket mindre gravid nu! :)