Instinkten att försvara sitt barn!

Igår var vi in till Mariehamn och skulle åka Röde Ormtåget runt stan (vilket vi också gjorde). Vi var ute i god tid så Emil fick leka på lekplatsen vid torget (Christian gick iväg för att kolla om man behövde förköpa biljetter). Där finns en lekställning, först klättrar man upp till en rutschkana, sedan kan man krypa igenom ett rör och kommer då till en lite "plattform". där finns en liten "kikare" och något annat, men man måste krypa tillbaka för att komma därifrån.

Emil kröp dit och var jätteglad. Där var två flickor, kanske fem och sju eller så, de pratade ryska eller något liknande. Jag såg att den yngre flickan puttade undan Emil lite, men tänkte att det kunde ha varit i misstag, eller så är det helt enkelt sånt man fårräkna med ibland. Men sen tog hon tag i hans ärm och drog lite. Då reagerade jag direkt, för han blir jätteledsen om någon gör så, och sekunden efter börjar hon riva och dra en hel massa i hans kläder, och han började såklart gråta. Då blev jag helt enkelt tvärförbannad, jag skrek åt henne att sluta och en hel del annat (MEN, jag svor inte iallafall!). Jag hade Moa i bärsjalen och det var för lång väg dessutom att komma upp dit, så det enda jag kom på var att sticka in handen mellan brädorna (ungefär i ansiktshöjd på mig) och dra henne i benet. Sedan kom Christian och Emil hade krupit ut. Jag gick iväg lite, men sen var hon kvar där uppe och "morrade" hotfullt åt Emil när han gick nedanför. Men då sa även Christian till henne på skarpen, så hon blev ju ledsen hon med. Visst är det synd om sådana barn, hon gör ju så för att hon inte mår bra (och några föräldrar såg vi inte till), men hon ska inte få Emil eller Moa att må dåligt också. Jag blev så arg så jag fick andas djupt sedan för pulsen var så hög så jag till och med darrade!

Det kom en äldre dam och pratade med mig sedan, hon var nog där med sina barnbarn, och sa att flickan hade bråkat med dem vid gungorna. En annan mamma pratade med Christian och sa att det var bra att vi vågade säga till, för hon vågade inte (fast hennes son lekte där) ifall flickornas föräldrar skulle komma (hur är inte de om flickorna är så). Jag hade inga sådana tankar alls, det var bara "BRÅKA INTE MED MITT BARN!".

Idag var vi till Brandkårsmuseet i Hammarland och det var en höjdare! Jag blev väldigt positivt överraskad, och Emil tyckte det var hur kul som helst. Han hoppade in och ut i var och varannan bil, han rattade och styrde, och sprutade vatten med en gammal brandspruta som stod ute på gården. Han är så duktig, när vi skulle åka iväg ville han gå in igen och sitta i alla bilarna. Jag sa att han fick sitta i en, sen skulle vi åka. Han försökte förhandla, men jag sa att det var en som gällde om vi överhuvudtaget skulle gå in. Vi gick in, satt i en brandbil och sedan gick han snällt ut, utan minsta kommentar om att titta mera!

Vi har en liten tjej med ett OTROLIGT temperament (vissa kanske säger att hon har fått det av sin mamma, men det vet jag inget om!)! Hon somnade lite över sex idag (ungefär samtidigt som Emil ville gå och sova) och sov till åtta. Hon fick gröt och verkade trött och var gnällig så jag försökte lägga henne. I en timme låg jag där, hon vände och snurrade, flirtade och gnällde, sov och vaknade igen! Till slut fick Christian komma in och byta av mig och då blev hon helt tokig! Hon gallskrek i 45 minuter, men Christian tyckte att han skulle ta det så att hon lär sig att det måste gå med pappa också. Hon hade somnat till men vaknat igen hela tiden. Emellanåt slutade hon gråta och låg och log och fixade mot pappa, ungefär som att "se hur söt jag är, nu måste jag väl ändå få komma upp" och så blev hon jättearg när det inte funkade. Hon till och med nöp sig själv när hon höll på att somna (Christian sa att det precis såg ut som att det var meningen). Det är lite oroväckande om hon är så medveten redan vid nio månader!

Hon är väldigt medveten om vad som händer omkring henne, och vill hela tiden vara med och leka och ha grejer hon ser runt omkring sig. Hon blir jätteledsen eller arg om hon inte får som hon vill, och hon är sååå målmedveten!